Spasticitet
Klinisk översikt
Spasticitet är ett kännetecken för olika neurologiska tillstånd på grund av förlust av hämning av motorneuroner. Det visar sig kliniskt med en variabel kombination av förlamning, ökad senreflexaktivitet (hyperreflexi med raska reflexer och ett positivt Babinski-tecken) och hypertoni (i motsats till rigiditet som ses som ett karakteristiskt drag för parkinsonism). Klonus (vanligast förekommande i fotleden) kan förekomma och visar sig som ofrivilliga, rytmiska, muskelsammandragningar och avslappningar.
Patofysiologiskt kan sträckreflexen spela en nyckelroll i obalansen mellan de exciterande och hämmande insignalerna till α-motorneuroner.
Vanliga orsaker till spasticitet inkluderar utvecklingsmässiga eller förvärvade lesioner i den pyramidala trakten i hjärnan och/eller ryggmärgen i samband med cerebral pares, stroke, multipel skleros, trauma och andra.
Visa fullständig beskrivning
Spasticitet är en vanlig och betydande orsak till minskad livskvalitet och självständighet. Fall är en av de viktigaste konsekvenserna (se även: gångstörningar).
Utvärdering och behandling av spasticitet bör först fokusera på att utesluta symtomatiska orsaker. Efter korrigering av symtomatiska orsaker är behandlingen vanligtvis stödjande men kan inkludera fysisk och yrkesrelaterad behandling. Specifika läkemedel som kan förbättra symptom inkluderar GABA-receptoragonister, t.ex. baklofen eller bensodiazepiner, t.ex. klonazepam, eller ryanodinreceptorantagonister, t.ex. dantrolen eller botulinumtoxin.
Uppdatering 2016 Bidragen av:
Susanne A. Schneider, läkare
Konsultant neurolog
LMU Universitetssjukhuset München
München, Tyskland
