Graviditet och Parkinsons sjukdom: Vad läkare behöver veta

Datum: Augusti 2025
Utarbetat av SIC-medlemmar: Alexander C. Lehn, läkare
författare: Daniela Berg, läkare, PhD; Bart Post, läkare, PhD; och Adam Morton, läkare
redaktörer: Lorraine Kalia, läkare, PhD och Jeffery H. Kordower, PhD

För kvinnor med Parkinsons sjukdom (PS) som funderar på barn kan graviditet väcka svåra frågor. Kvinnor kan till exempel undra: Bör medicinerna ändras? Kan jag amma? Hur kommer PD-symtomen att förändras under graviditeten? Vad händer om jag redan har djup hjärnstimulering (DBS)? För närvarande saknar många av dessa frågor tydliga, evidensbaserade svar, och det finns lite vägledning tillgänglig för att hjälpa till att besvara dem.  

För att hjälpa till att åtgärda dessa brister, MDS kommitté för vetenskapliga frågor sammanställde ett tvärvetenskapligt team – från neurologi och obstetrisk medicin till psykiatri och levd erfarenhet – för att producera en översiktsartikel som sammanfattar vår kunskap och erbjuder pragmatisk, erfarenhetsbaserad vägledning för både kliniker och patienter. Här delar vi med oss ​​av höjdpunkter från översiktsartikeln, hämtade från svar från några av författarna. 

1. Vilka är några av de vanligaste kliniska frågorna som patienter eller kollegor ställer angående Parkinsons sjukdom och graviditet? 

Bart Post

I klinisk praxis har både patienter och vårdpersonal ofta många frågor om graviditet och Parkinsons sjukdom. Detta är inte förvånande med tanke på hur sällan kvinnor i fertil ålder uppvisar Parkinsons sjukdom på allmänna neurologikliniker, och den begränsade medvetenhet och vägledning som för närvarande finns tillgänglig om detta ämne. Vid vårt kompetenscenter för Parkinsons sjukdom har vi ett särskilt team som arbetar med dessa frågor.

För närvarande baseras svaren på alla dessa frågor på expertutlåtanden och behandlas i vår nyligen publicerade artikel. Vi hoppas kunna få bättre bevis inom en snar framtid och bidra till välbefinnandet för kvinnor med Parkinsons sjukdom som vill bli gravida eller är gravida.

2. Vilka Parkinsonsmediciner anses vara säkraste under graviditet och amning för både motoriska och icke-motoriska symtom, och vilka bör undvikas? 

Adam Morton

Evidensen gällande antiparkinsonläkemedel under graviditet och amning är begränsad. Monoterapi är att föredra. För motoriska manifestationer är de största säkerhetsdatana för levodopa/karbidopa eller levodopa/benserazid under graviditet och amning. Även om data är mer begränsade har ingen signifikant ökad risk observerats vid användning av dopaminagonister, MAO-B-hämmare eller antikolinerga läkemedel under graviditet. Dopaminagonister kan hämma laktation, och det finns inga säkerhetsdata gällande användning av antikolinerga läkemedel, COMT- och MAOB-hämmare under amning. Amantadin är kontraindicerat under graviditet eftersom det utgör en teratogen risk och även hämmar laktation. Under graviditet och amning kan bisakodyl, laktulos, dokusat och makrogol alla användas säkert mot förstoppning. Domperidon och ondansetron kan användas mot illamående och kräkningar. Protonpumpshämmare är säkra för behandling av gastroesofageal reflux. Tricykliska antidepressiva medel, mirtazapin och SSRI (med undantag för paroxetin) kan användas mot ångest, om än med risk för neonatalt abstinenssyndrom.  

3. Är DBS säkert under graviditet, och vilka särskilda överväganden gäller för kvinnor med DBS som planerar graviditet? 

Alex Lehn

Även om DBS är väletablerat för behandling av motoriska symtom vid avancerad Parkinsons sjukdom, väcker dess användning under graviditet flera praktiska och säkerhetsrelaterade frågor. Lyckligtvis är de begränsade data vi har – även om de är långt ifrån definitiva – uppmuntrande.

Endast ett litet antal graviditeter hos kvinnor med Parkinsons sjukdom som tidigare haft DBS har dokumenterats. Dessa kvinnor kunde alla genomföra graviditeter till fullgången tid utan större komplikationer. I två fall avbröt kvinnorna till och med PD-medicinering helt under graviditeten utan klinisk försämring, vilket tyder på att DBS kan vara ett bra sätt att minimera fostrets exponering för dopaminerga läkemedel.   

Även om mer data behövs – särskilt vad gäller långsiktiga resultat för barns utveckling och det hormonella samspelet med neurostimulering – tyder dessa tidiga rapporter på att DBS inte bara är kompatibelt med graviditet utan i vissa fall kan förenkla dess behandling. 

4. Varför är ett tvärvetenskapligt vårdteam viktigt för gravida kvinnor med Parkinsons sjukdom? Vilka bör vara involverade, och när? 

Daniela Berg

Parkinsons sjukdom är en komplex sjukdom som involverar ett brett spektrum av motoriska och icke-motoriska symtom. Alla dessa symtom måste hanteras från tiden före befruktningen till tiden efter förlossningen. Även för kvinnor utan Parkinsons sjukdom är graviditet en tid av stora emotionella, fysiska och psykologiska förändringar. Hos kvinnor med Parkinsons sjukdom kan dessa förändringar förstärka symtom som trötthet, ångest, humörsvängningar, sömnstörningar och rörlighetsproblem. Det är viktigt att Parkinsons sjukdom noggrant utvärderas med avseende på säkerhet för mor och barn, och hanteras individuellt. 

Det är därför viktigt att ett tvärvetenskapligt vårdteam är involverat, inklusive genetisk rådgivning före befruktning, psykiatriker, farmaceuter och vid diabetiskt nedsatt leverfunktion (DBS), eventuellt neurokirurger. Involveringen av dessa discipliner bör orkestreras av en specialist på rörelsestörningar, som sedan, under graviditeten, även involverar ytterligare discipliner, inklusive obstetrik, sömnstörningsspecialister, fysioterapeuter och socialarbetare. Före förlossningen är involvering av obstetriska anestesiläkare (inklusive smärtlindring), neonatologer och specialistbarnmorskor avgörande. 

Inkluderingen av individer med egen erfarenhet av graviditet och Parkinsons sjukdom – antingen som mentorer eller som en del av rådgivande team – kan ge ovärderliga insikter och stöd för både patienter och läkare. 

5. Var finns den största kunskapsluckan när det gäller hantering av Parkinsons sjukdom under graviditet – vilken forskning behövs för att fylla den? 

Bart Post

Den nuvarande bristen på kunskap om graviditetens inverkan på Parkinsons sjukdom gäller effekten på motoriska och icke-motoriska symtom och sjukdomsprogression. Omvänt saknar vi också data om hur Parkinsons sjukdom påverkar graviditeten – särskilt när det gäller säkerheten för antiparkinsonläkemedel och hur sjukdomen interagerar med vanliga graviditetsutmaningar som illamående, förstoppning och lågt blodtryck. Bristen på evidensbaserade riktlinjer gör effektiv graviditetsvård och beslut om framtida graviditeter svåra för både kliniker och kvinnor med Parkinsons sjukdom. Att åtgärda dessa brister kräver globalt samarbete och systematisk datainsamling. Den nyligen etablerade PregSpark-register ger en möjlighet att generera robusta, verkliga bevis som i slutändan kommer att ligga till grund för framtida riktlinjer och förbättra vården för denna unika patientpopulation. 

Hänvisning

1. Lehn, AC, Lee, J.-Y., Sciacca, G., Patterson, S., Morton, A., Pun, P., Kamel, WA, Picillo, M., Post, B., Tan, E.-K., Capato, T., Bloem, BR, Auffret, M., Oosterbaan, AM, Kapelle, W., Bruno, MK, Kalia, LV, Kordower, JH och Berg, D. (2025), Behandling av Parkinsons sjukdom före, under och efter graviditet – en granskning av MDS vetenskapliga frågeställningskommitté. Mov Disord Clin Pract. https://doi.org/10.1002/mdc3.70289